Offentlig konst i Kalmar län
Offentlig konst kan vara ett konstverk som ägs av staten, landstinget eller kommunen och som har bekostats av gemensamma skattemedel, exempelvis en fontän i en park eller en skulptur på ett torg. Den kan också vara privat. Den kan bestå av fast konst, vilket betyder att den befinner sig på en bestämd plats, som exempelvis bronsstatyer eller reliefer och mosaik på husfasader. Den kan också utgöras av lös, flyttbar konst, till exempel tavlor som kan uppföras på olika platser. Det finns också byggnadsanknuten konst, vilket innebär lös konst som kan flyttas, men som ändå är en del av en särskild plats. Hit hör exempelvis ljudkonst som ofta har en starkt rumslig anknytning.
Under 1800-talet ansågs offentlig konst vara detsamma som monumentala skulpturer – ofta av historiska kungar och andra berömda män. Konstverken skulle vara vackra och dekorativa. Ett exempel från denna tid är Vasamonumentet som står i Kalmars stadspark. År 1851 beställde Sällskapet Å.M. detta gjutjärnsmonument från Lamms faktori i Stockholm.
Under efterkrigstiden blev den offentliga konsten alltmer abstrakt. Det var inte längre lika viktigt att verket var tilltalande för ögat, och konstnärerna utforskade nya tekniker och material, som exempelvis betong.
Numera står konstnärernas koncept ofta i centrum och den offentliga konsten söker sig både tillbaka till äldre traditioner och framåt mot det senaste inom teknikutveckling och material. Till exempel Monica Goras Jimmys (2006) i Norrliden, Kalmar.
De offentliga konstverkens uttryck gränsar ibland till reklam, arkitektur, landskapsarkitektur och design. De har ofta ett syfte att vara interagerande och innehålla en funktion utöver det estetiska. Dagens offentliga konst kan även vara relationella konstprojekt som exempelvis när Elin Wikström sover på Ica Maxi i Kalmar, vilket ingick i Kalmar konstmuseums utställning Socialkritiken 1993-2005.
På bilden: Spelande satellitfontän i rostfritt stål, 1980, av Olle Adrin på Hotell Brofästets innergård. Foto: Henrik Sendelbach