Mässingsplåtarna är graverande med en liten graveringsmaskin. Järnnålen slår upp och ned och skapar små punkter som jag använder på olika sätt för att rita eller gravera ytan.
Tekniken och materialet har ett nära samspel med mina val av motiv. Jag intresserar mig för olika tidsrum där det vardagliga möter det storslagna. Hantverkets motstånd och tid gestaltas i motivens kroppar.
Mina plåtar fungerar både som ett negativ och ett positiv. Jag har tittat på plåtar som används i trycktekniken, där används de som ett negativ eller ett verktyg som gör det möjligt att trycka flera upplagor från ett material.
Genom att vända på ideén om plåtens funktion blir istället plåten verket, med det vill jag syfta till något som inte kommit i tryck, ett öde i periferin. Att gravera på mässingsplåtar skapar en bild som är flyktig till sin natur, den speglande plåten gör att motivet byter skepnad beroende på vart man som betraktare står.
Jag ser själv mina plåtar som bildsatta återklang.
I ett återklang existerar alla olika klanger samtidigt, från den äldsta till den yngsta, de hänger parallellt kvar i rummet.
De graverade motiven och den glänsande ytan skapar mötet där ytan återspeglar betraktaren som betraktar motivet och som för en stund blir en del av verket.
